Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förivrade förivrat
för·ivr·ar●bli alltför ivrig
och därför handla utan eftertanke
komm.JFRcohyponymförhasta sig
han hade gott om tid men förivrade sig och sköt utanförförivra sigsedan 1613se iver
Subst.:vbid1-162406förivring