Svensk ordbok 2009, webbversion

föri´vra sig verb förivrade förivrat för·ivr·ar●bli allt­för ivrig och där­för handla utan efter­tanke komm.JFRcohyponymförhasta sig han hade gott om tid men förivrade sig och sköt utan­förförivra sigsedan 1613se iver Subst.:vbid1-162406förivring